dgare, TO JU JULLE 19 SITTA VYSH VER frias från fina bördor. Obj. BKistopskåpor, mittror och trätlor hafwa sin rätta platå i statens hi storista museum. an wäntar den opinion uttalad, att prest och klockare icke må beswäras med någon orden eller med någon medalj (för tosfoppympning), emedan sådant illa pryr der det bröst, fom är den kristliga öde mjukhetens säte. Man mäntar te oförnuftiga mefffrudarnes bannlysning, på det att Guds församling må befrias från den anftötliga åsynen deraf och Kristi tjenare, de unga presterna, från en swår frestelse till högmod blifwa befriade. Man wäntar, att Guds ord må sörklaras wara Guds ord antingen den fom före kunnar teller läfer) det bär kappa och krage eller ide och att således presterna må tillåtas utöfwa sitt embete äfwen om uniformen händelsewis skulle saknas. Det swenska follet erhölle derigenom mwifhet, att ett par hwita kambrikslappar och ett swart kamlottine. skynke ide äro iventiska med fann kristendom, och fördomarna blifwa minskade med en. Man wäntar att det må förklaras wara skam för en prest att wilja bli klockare, få wida ide utomordentlig mus sikalisk skicklighet ffulle utgöra driffjedern dertill. Man wåntar en underdånig framftällning derom, att församlingarna i städer och på landet wid inträffande ledigheter sjelfwa bland de sökande ega utwälja ren prestman (organist, klockare eller ffollärare), till hwilken de hafwa förtroende, och att konsistorium först rå må mellantomma, när förfamlingen ide i fämja och kärlek kan blifwa ense om hwilken af te sökande den will antaga. Obj. 1. Patronatsrättigheterna hafwa skadat kristendomen allt för mycket för att längre böra fortfara. 2. Hans maj:t konungen tan ide hafwa något intresse af att på församlingarne truga prester, hwilla måhända aldrig kunna förwärfwa sig deras förtroende. Man mwäntar, att såsom allmän princip må antagas, det hwarje församling bör ega rätt att aflöna sina prester, organister, tlockare eller skollärare efter råd och lägenhet, dock att lönerna icke böra få öfwerstiga ett wisst maximum, men icke heller understiga ett wisst minimum. Obj. Altarmat, offer oh extra be talning för dop, wigsel och begrafning torde böra räknas till medeltidsqwarlefwor och derföre förswinna. Man wäntar, att betalning till prest eller klockare för den heliga nattwardens begående må förklaras lika med aflatdkrämeri. Man wäntar underdånig framställning derom, att det må förklaras tillräckligt, att pastor en gång för hwarje altarring utsäger kommunionsorden. Man wåntar, att aflösningen må förswinna, såsom warande utan betydelse. Den gudfruktige har redan sina synders förlåtelse och behöfwer den ide, ten ogubdaktige fan ide få den, ty Gud ändrar ide fina lagar för en prefterlig hanrdlings skull. Man wäntar, att en hwar, som icke tan trifwas inom wår swenst luthersta statskyrta, må förklaras berättigad att utträda, för att, efter eget behan, ingå i annat religionssamfund eller ställa fig utom hwarje sårant, börande han, i fed nare fallet, låta anteckna sig till skatt hos den borgerliga myndigheten. En hwar, fom utträdt ur statskyrkan, bör fortfar rande bidraga till skolornas underhåll, men ware befriad från alla afgifter till prester och kyrka. Man wäntar, att underdånig framställ. ning må göras om upphörande af pastors sjelfskrifwenhet såsom ordförande i fyrtooch skolråd. Man wäntar, att kyrkomötet skall uttala sig emot all utanläsning af den Lindblomska katekesen, och att bibliska historien må utbytas mot läsning af nya testamentets skrifter, dock icke utantill, utan wid skolornas andaktsstunder. Man mwäntar, att rottingen må för ewigt förwisas ur skolan, och denna, få wäl fom fyrtan, förklaras böra wara fridens, tärletens och glädjens hemwister. Man wäntar, att hazardspel, swordom, dryckenskap och otukt en gång för alla blifwa förklarare för bedniska styaaelser. Obj. Detta är få mydket nödwändiA faan Se uUnnrenade lasternun inom