Norrländska Korrespondenten – 7 augusti 1868, sida 3

Ivarföre icke hellre tvenne hälfter 2 vNej. jag är egoist. Se, der är den vackraste l) vDen skall ni harp Nej, ni skall ha den, ni skall ha den! Jag är envis!o En vänskaplig strid uppstod. Jacqueline ville skrattande lägga persikan på Georges talrik. Han drog undan talriken, hon sträckte ut armen, och lutade sig framåt mot honom för att nå den ... Ack! Då han såg hennes vackra hufvud så nära sig, kunde han icke beherska sig, utan tryckte sina läppar mot hennes hår. Hvilken förvandling! Jacqueline reste sig upp, först blossande röd och sedan blek, och betraktade honom förskräckt. IIvad en blick kan på en gång uttrycka många känslor! Förvåning, blygsel, värdighet, smärta, vrede, allt uttryckte denna enda blick. Den vackra, leende flickan förvandlades plötsligt till en skön och stolt jungfru. Georges rusade upp och utropade: 0, förlåt mig b Hon hemtade sig något och sade med ansträngning och med darrande röst: vJag är inte ond på er, monsieur.. Jag förebrår endast mig sjelf... Jag har utan tvifvel varit alltför obetänk