Norrländska Korrespondenten – 7 augusti 1868, sida 3

treflig? Den eger icke mer än ett enda hotell, det är eländigtb Dessa reflexioner sysselsatte Georges ända till dess han uppnådde de första husen i Bellevue. Inom tre timmar hade hans bestämdhet öfvergått till ombytlighet. Morgonens enthusiast var tviflare på eftermiddagen. Emellan hans beundran och ironi låg hans misstag. Är det i allmänhet tillfället, att förakt för andra alstras af missnöje med sig sjelf? Der är deras enda värdshns! sade vår resande något bittert. Men det ser ganska trefligt ut, det der gamla värdshuset med sin veranda, och det ligger fördelaktigt vid inträdet till staden, samt kastar sig genast in medias res, det vill säga, att dess förstuga utgöres af dess stora doftande och retande kök; vidare har det en vacker skyldt med ett förgyldt lejon. Georges kunde likväl icke småle; han höjde på axlarne och vandrade genom köket med ett trumpet utseende. Man gaf honom ett väl paneladt, tätt, ljust rum med ett fönster utåt torget och ett utåt trädgården. Han begärde att få tala med värden, och genast visade sig herr Sanas med sitt hvita förkläde uppviket och sin bomullsmössa i handsn. (Forts.)