Norrländska Korrespondenten – 7 augusti 1868, sida 2

BYTYT a hl e h a. Novell af Paul Meurice. (Forts. fr. n:o 61) Nej, nej, icke den, Jacques; utan den för sistlidne söndag. Ah nu vet jag hvad ni menar. Det nötet Jacquot har talat vid Manon, min gudmors piga, och min gudmor föreställer sig saken mycket värre än den är, Jag vill hellre säga allt.o ; pNåväl, tala. Jo. det var i söndags, i skymningen. Jacquot, Jacquinet och jag gingo framåt promenaden till Acaciagruppen der man dansade. Vi gingo alla tre i bredd, arm i arm, till dess vi kom10 till korsbommen, der, som ni vet, sen är så smal Hvem tror ni väl t vi mötte der? Jo, er stare Lousllac och Beautrubin. Vi blefvo genast rxverfallne med oqvädingsord, utan att 3 vet någon anledning dertill — och det var, utan att vi förut uppt någon plan: stannade vi raka och liga. Jag är temligen bastant, och v yngre bröder äro icke heller klena växten, så att vi stängde hela gaÅ De båda andra närmade sig, Beau