Norrländska Korrespondenten – 4 augusti 1868, sida 4

gas Jslalsmatterna landels werttlgu ople nion tillkänna. En liten tär. När ungmön slits från sin hjertans kär. Man lätt förstår hur det svider; Då blir det jemmer och allt det der Som — dock ger med sig omsider; Hon vrider händerna uti harmen — Hvad lättar då stackars tryckta barmen? En liten tår! När ungersvennen i verlden ut För första gången skall vandra, Och mammas omsorger äro slut, Och han fär slita hos andra — Att manlig visa sig väl det gäller Men uti enrum helt visst han fäller En liten tår! Två älskande svuro dyrt hvarann Att evigt trogna förblifva; — Han — fick lång näsa, ty med en ann Hon sågs i brudstolen klifva! Den stackarn sköt sig väl för )planeten? Änej — han tog sig blott i förtreten En liten tår! När vänner sitta i gladt förbund Kring bålens runa så förtroligt, Och skämtet flyger från mund till mund — Man har så innerligt roligt! Hur ljuft, när Vänskapen gäller skålen Det smakar, få sig ur fyllda bålen En liten tår! Och om man vaknar långt fram på darn Och druckit pounsch hela natten! Hvad då det smakar en fattig fan Att bara få litet — vatten! Eus blick blir klar och så ljus blir minen Om man blott får sig ur karafinen En liten tär! Vårt lif ej alltid blott rosor bär, Det är en sanning, dess värre! Det växer törnen båd här och der, Och sorger större och smärre. Nog gör det godt åt den yra skalken, Om han ibland får ur malörtskalken En liten tär! När ungdomsåren har flytt sin kos — Ack huru hastigt de skena — Der sitter vissnad mång herrlig ros Med gikt och torrvärk i bena; Med snö i håret och veck i pannan Ilon till sin tröst — tar ur kaffekannan En liten tår! Ifall du frågar en Bacchi son Hvarför han rodnar om nosen Den frågan slingrar han sig ifrån — Han — börjar lida af rosen, Men rätta orsaken den lär vara, Att han sig tagit — för ofta bara En liten tår! När alla luftslott ha ramlat ner Och man blir gammal och sliten, Bekymren öka sig mer och mer Och det är slut med krediten — I