dynastien! Nära ett årtionde har förflutit sedan den tiden, och samma röster ljuda från Tyskland blott med den skilnaden, att de icke komma från Wien och de sydtyska hufwudstäderna, ntan från Berlin och dess annexer. Nu sörutsäga de nordtyska tids ningarne, alldeles som de österritiska för tio år sedan, att det franska ktjsardömets dagar snart äro räknade. Afmen idetafseendet förefinnes en lithet, att in mera Frankrife utwecklar fin traft, desto ifrigare försälra de berlinska tidningarna, att fejs sardömet ligger i själtåget. BVägaren är nästan full, skrifwer MNational-3eitung för den 8 dennes i en ledande artitel om Thiers tal, och den skall rinna öfwer. om blott ett bar droppar fonuma till. Det franska foltets skatteförmåga, fortfar nämns de tidning, skall snart wara uttömd, och det största missnöje måste uppstå häröfwer. Den fullkomliga wanmakten fall doc tanffe tämja stoltheten och lära nationen, att hon allbeles ide är kallad till Herras wäldet öfwer Europa. Man bar redan I ofta uttalat den förmodan, att vuftningarnes tid, fom trucker alla nationer få hårdt, skall bli öfwerstånden derigenom, att de ftater, fom drifwa det längst, uttömma sina krafter. Frantrite tyckes isynnerhet ba beslutit att gifwa detta exempel. Nationol-3eitung uttalar fin diupaste deunz dran öfwer den grundlighet, hwarmed Thiers genom sin tritik öfwer Franfrikes inre förhållanden undanröjt tidningens sista twifwel, att kejsarriket är moget. Men den wise Thiers förwandlas plötsligt till en löjlig menniska, fom fon höra gräjet gro, derföre att han tror fig ha npptäctt en federalistisk rörelse i Tyskland. Ratio nal-3eitung och de öfriga berlinsla tidningarna klaga dock onpphörligt öfwer de usla sydtyskarne, som wid alla tillsällen förklara, att de icke wilja wara prenssare. Oh hwad fäger National-Zeitung sjelf wid detta tillfalle? Att de sydtyska fater: na, om Franfrife nu skulle anfalla Prenss i fen, fannolitt skulle sluta fig till Nords tyskland. Prenssen för spiran i Tyskland och har försälrat fin om Tysklands armeer genom militära konventioner, Men ändock är det i National-Zeitungs tanle blott en fjannolilhet för, att de sydtyska staterna stola förena fig med Preussen. Och det stäål, fom anföres för denna fans nolikhet, är litaledes märtligt. Det är ide i betraltande af den gemensamma naz tionaliteten, fom National-Zeitung ännu tror fig kunna hysa förhoppning om detta biftånd, utan endast derför att Prenssen injagar slräck hos Syd-TysklandThiers inser ganska mwäl, säger tidningen, att det nordtysta förbundet för ögonblicet icke blott är ftortare än Franfrite, derföre att det är bättre rustadt, utan octså wi far fig startare för fydtyfforne. Derföre stola dessa taga parti för Preussen, då de swaga och wacklande i fin ställning alle tid slula fig till den förment ftartafte. Stulle sydtyflarne fe förhållandet afftyrka i en annan dager, få skulle de fåledes enligt National-Zeitungs eget ertännande taga parti för Frankrile, oh ett traftigare medgifwande, att Preussen icke. följen en nationel politik, utan blott stöder sig på matten, fon knappt tänlas. Det är lilwäl ide nog med, att de nordtyska bla den pocka på Preussens öfwermatt öfwer Frantrite. Huru tilljredsställande denna öfwertygelse än må wara för deras siellänsla, och huru mycket den än, säsom mon fule tro, måste bidraga till, att de emotse framtiden med fullkomligt nan, sasta de dock oupphörligt bliden rundtomlringesia efter biftånd under det förwäntade lkriget. Äwen i denna punkt påminna de på ettöfwerraskande sätt om hwad deösterrilista tidningarne yttrade för tio år sedan. Den nordtysta pressen ser nemligen öfwerallt allierade med Prenssen och fiender till Franlrile, ja, kealiticnen bar blifwit måF tigare än någonsin, i det att Förenta 2 orm Lt YLLAA