bygdes af min far, hvilken lemnade mig ensam vid tre års ålder; min stackars moder dog vid min födelse. Min far, som började blifva gammal, såg sig nödsakad att taga ett biträde, som var gift och fick tre söner på två år. Principalens lilla dotter, som då var 7 år gammal, stod närmast till att bära dessa gossar till dopet. Men som hon icke hade något annat namn än Jacquline, kunde hon icke gifva dem något annat namn än Jacques. För att skilja dem åt benämnde man dem derför som jag nyss sade. Nu äro Jacques, Jacquot och Jacquinet faderoch moderlösa liksom jag. och vi fyra sköta qvarnarne. De uträtta arbetet och jag förer räkenskaperna. Mjölnarnes namn ha till slut öfvergått på qvarnarne. Man säger i Bellevue: Jag kommer från Jacques. — Jacquot håller på att repareras. — Jacquinet vänder vingarne mot vester i morgon få vi regn. — Och jag eger de tre qvarnarne och är de tre mjölnarnes gudmoro Ett bevis derpå återtog Jacques, hvilken nu åter visade sig, pär, att man här i orten sjunger en visa, i hvilken det står: En hy som mjöl så hvit och fin, har lilla vackra JaquelineyOch det vill inte säga så litet, det. fortfor mjölnaren, under det han med stolthet visade Georges ett bländande hvitt bröd. Monsieur, här har ni bröd,