emellan förskråckelse och förwåning: Då wa då attle fan! Aldri har ja trott att ja just på min 73:vje fösdelseda skull trilla i. — Ur ett Götheborgsposten meddes ladt bref ifrån en ung götheborgare, som i början af Maj afreste till Amerika, meddela wi följande skildring af en episod ombord å ångaren Virginia, Hwils ken medförde cirta 1,000 emigranter, deribland omlring 200 irländare. Man finner häraf för hwilka oförutsedda wmederwärdigheter emigranterna understundom kunna wara utsatta: Thorsdagen den 4 Juni på morgonen fingo wi alla infinna oss på däck med wära sänglläder, ty smitttoppor hade yppat fig ombord och 14 passagerare woro re dan insjulnade deri. På f. m. samma dag wille en swensk gå ner i sjulhuset och besöla fina 2:ne barn, fom woro bland patienterna, men blef då illa slagen af besättningen. För att hämnas detta fam lade fig de swenska emigranterna till ett antal af 400 och rufade på befättningen, hwillen under hela resan wisat sig litslig, synnerligast mot swenskarne. Ni må tro att det blef ett blodigt slagsmål. Ir: ländarne hjelpte besjättningen, men fingo stryl. Man slogs med handspakar, Enifwar och pistoler. När slagsmålet tog öfwerhand, lät styrmannen spruta hett watten med den stora ångsprntan på de stridande. Swenskarne blefwo dock till flut de segrande. Styrman hotade un: der tumultet med att låta nedskjuta of allesammans. Jag för min del slapp oskadd undan med undantag af en dusch från sprutan. — —