Norrländska Korrespondenten – 4 augusti 1868, sida 2

vOch em det just vore den herrn, som jag bjöd på frukost, för att godtgöra din dumhet?9o Så har ni naturligtvis rättighet att göra det.p Bravo tänkte den resande förtjust. vMen, Mademoiselle, sade han högt vjag har icke den äran att vara känd af er. Jag är främling. Vin herre, det är just i egenskap af främling, och en ungrig främling, som jag inbjuder er. Jag vill inte att ni skall fatta alltför dåliga tankar om värt lands folk och lifsmedel. En något spefull blick glänste fortfarande i den unga fiickans klara ögon. Hon visade sin lilla fina och rosenfärgade tunga utom de halföppna läpparne; — hvilket den resande ansåg för ytterligare ett utryck af ironi, men som hos henne icke var något annat än en liten förtjusande ful vana. Skulle verkligen denna lilla landtflicka, om hon är en landtflicka, göra narr af en en parisarev), tänkte han. Han tog på sig ett till hälften värdigt, till hälften upprymdt utseende. Mademoiselle, ni bör väl dock åtminstone veta hvem jag är. I brist på någon gemensam vän, tillåter ni kanske att jag presenteåar mig sjelf såsom Mousieur Georges D. arkitekt från Paris. I så fall får jag för er presentera