Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1868, sida 3

korthet för innehållet af O. B:s förslag och den motivering, hwarmed detfamma inledes. Sjelfwa grundtanken är den, att uti mindre stater är det endast nationen fams fäldt fom kan förswara sjelfständigheten, hwarför det för Swerge blir ett oeftergifligt wiltor att dess arme är en natios nalbewäpning. Wår indelta arms är alls deles för liten och mycket tyr. Åndelningswerket, sädant fom det numera bes finnes, lemnar för liten arme, hwilken dertill under krig ide tan hållas fulltalig genom fin egen organism. Den har upp hört att wara en nationalbewäpning. Det blir med hwarje år mera betungande för ensamt den roterade jorden och är fålunda till dess grund orättwist. Slut ligen ha de fordna föreningsbanden till stor del blifwit slitna emellan befolfnins pen och armen. Wid förändringen af den nuwarande organisationen, fom alla erkänna wara mindre god, har man att wälja mellan twenne alternativer. Det ena att inrelninaswerket återföres till fin första ire. Det andra att upphäfwa indelningswerket och bilda en nationalarme. En tredje utwäg finnes, nemligen att insätta bewäringen i indelta armåns leder; men denna förmedling är alldeles förkastlig. Wid de få timmars exercis, fom nu årligen öfwas med stam och bes wäring tillsammans, förmärkes ständigt mindre förnöjsamhet från såwäl stam fom bewäring; och skulle denna med säkerhet ökas om fåran sammanslutning skulle bli fortfarande under ett helt fälttåg. Så mycket mera har detta fallit författaren i ögonen fåfom mindre lämplig fjammans föring, då han dermed jemfört den förs wånande läraktighet, hurtighet och goda anda bewäringen wifat, då den sått öfwas ensam och warit förd af tillräckligt ans tal dugligt befäl. Till stöd för denna åsigt funna oc många utländska militärförfattare äberopas, hwilka warna för att sammanföra i samma leder trupper, bildade efter olika principer.