Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1868, sida 3

vFrukter, åtminstone? Mjölnaren skakade på hufvudet. Mjölk? riktigt god mjölk? Han skakade för andra gången på hufvudet. Men bröd? Ni har väl bröd i qvarnen, för fan?) Han gjorde för tredje gången ett nekande tecken. Jag behöfver väl inte säga, återtog den resande något torrt, Hatt jag ämnar betala hvad jag begär. Åh, så fattig är jag inte, sade mjölnaren. Godt! Gif mig då något brödbAh; är ni mycket rik? Men för tusan! rik eller ej, så dör jag af hungerb utropade den resande förtviflad. I detta ögonblick såg han i mjölnarens fullmånsansigte något som liknade ett glädtigt uttryck, och han hörde några steg bakom sig ett gapskratt, hvilket likväl var så friskt, så ungdomligt, så musikaliskt, så öppet och så godt, att han kände sig snarare förtjust än förolämpad deraf. Detta på en gång försmädliga och välvilliga skratt förklarade sig för honom under formen af en ung, vacker flicka. Öfver en blommande häck och infattadt af en halmhatt fick detta täcka ansigte ett ännu ljusare och mera strålande utseende af denna glädtighet