Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1868, sida 2

min nattsäck, jag skall hemta den vid framkomsten. Gif mig endast min portfölj. Så der ja, tack! Lycklig resa! — En sådan vacker trakt och sådana vackra väderqvarnarl vDu ser den der herren, Jean?) sade konduktören till postiljonen, då diligensen, efter att ha lemnat sin otåliga passagerare på vägen, ånyo rullade tungt framåt; — vjag slår vad om ett halfstop, Jean, att denne herre är författare, målare eller skådespelare. Jean svarade icke, och gick derigenom miste om ett godt tillfälle att vinna ett halfstop; ty qvarnbeundraren var hvarken skådespelare eller målare, eller författare. IIan var arkitekt. Var det i denna egenskap som han genast tjusades af detta landskap, hvilket för en man, blaserad med hänseende till byggnadsstenar, hade den stora förtjensten att icke erbjuda för ögat andra byggnadsverk än tre qvarnar, utnötta af deras trägna tjenst? Men nej, detta fridfulla landskap måste ega något särskildt behag, hvarutinnan den resande icke skulle ha stått så länge stödd emot en alm vid vägen och med hufvudet lutadt öfver axeln, fördjupad i betraktelser. Utsigten var likväl föga storartad. Midtemot honom, på ett par bösskotts afstånd, låg en liten skog ihvars bryn en ung flicka i röd kjol vaktade röd