Norrländska Korrespondenten – 31 juli 1868, sida 2

gen genom denna lofsång öfver väderqvarnarna behöfde förbereda ett utrop af en fantastisk resande, hvilken vi ogerna ville kompromettera i någons ögon. En qvarn! två qvarnar! tre qvarnarb utropade denne unge enthusiast. Här stiger jag ur. Stanna, konduktör, hollabDessa utrop utgingo från den stora, tunga diligens, som ännu i September manad är 1852 gick emellan Angers och — lätom oss säga Bellevue; ty om vi icke lemnade denna lilla vackra stad i ett slags inkognito, skulle denna verkliga och sannfärdiga berättelse kunna väcka förargelse hos några af dess hederliga invånare. Men Bellavue är ett anonymt namn för alla städer, köpingar och byar; det finns tvåhundra ställen med namnet Bellevue i Frankrike. Men, sade konduktören till vår poetiske resande, sjag trodde, att ni ämnade er fram till Bellevue. Ja visst, till Bellevuev. vNåväl, min herre, vi äro der inom en half timma.Ja, men jag föredrager att tala med de här vädergarnarne. Jag tillryggalägger återstoden af vägen till fots. vJaså! Jean, stanna min gosse! Men ni blir trött min herrely Det nötet inbillar sig att man hvilar sig i hans låda. Det skall tvärtom vederqvicka mig att gå. Behåll