Norrländska Korrespondenten – 28 juli 1868, sida 4

skarpladdade under hans hufvudkudde och flera laddade gevär på sidan om honom. För gift hyste han stor fruktan, intog derför intet mål, eom icke var tilltagadt af drottningen eller den som hon satt i sitt ställe, och till och med hon och flera andra af omgisningen måste först smaka derpg. Detsamma gälde om hvad han drack; munskänken och flera af omgifningen måste före honom dricka ur bägaren. Blott en gång, vid ett besök af Rassam, gjorde han af artichet ett undantag från denna försigtiga vana och sväljde i ett andedrag en betydlig qvantitet bränvin, som denne bjöd honom. Såsom make var Theodor fallen för svartsjuka, och hvarken drottningen eller någon annan dam af hans harem fick resa med lägret, det qvinliga etablissementet marscherade om natten under sträng bevakning ock ve den, som, i fall han mötte någon af dem icke vördnadsfullt vände henne ryggen. En på vakt varande soldat smög sig en natt till drottningens tält och begärde af en utaf tjenarinnorna ett glas tej, hvilket han äfven erhöll. Men en eunuck, som hade blifvit honom varse, anmälde honom för konungen, och denne, för tillfället vid godt lynne dömde missdådaren att dricka två glas tej och sedan undergå femtio prygel af girafen eller nilhästpiskan. Theodor brukade stiga upp tidigt om morgnarne, ofta redan kl. 2. Ingenting mindre än gourmand, nöjde han sig för det mesta med ett mål om dagen; festdagar gaf han dock sina officerare och stundom hela hären stora diner, vid hvilka han sjelf presiderade och till dem, som han ville särskildt utmärka öfversände han lemningarna af sin måltid. Till sin olycka hade han sedan flera är tillbaka hängifvit sig åt dryckenskap, till kl. vid pass 3 på eftermiddageen var han nykter, men efter middagssömnen tog nan sig alltid ett rus. Medan hans första gemål lefde och några år efter hennes död hade han fört ett mycket exemplariskt lif, till och med försakat konkubinatet. I början af 1860 fann han i en kyrka en vacker flicka försjunken i bön. När han erfor, att hon var dotter till den af honom i fångenskap hällne fursten af Tigre, Dejatsch Oubit, erbjöd han henne, som ämnade gå i kloster, fadrens frigifvande, om hon ville blifva hans maka Den stackars flickan, Voizero Tournisch, kunde icke älska honom, men offrade sin lycka för fadrens frihet — och samtyckte. Det blef ett olyckligt äktenskap, Hon var stolt och visade honom icke ens de vanliga ärebetygelserna, hvadan ock hennes gemål en vacker dag afsände henne jemte deras nyfödde son Almanayou (du har sett verlden) till Magdala, der de voro qvar ännu vid engelsmännens eröfring af denna ort. I hennes ställe kom Voizero Tamagno, en enka från Gedjov, som hade fem barn med sin förra man Theodor sjelf hade utom Almanayou sex eller sju oäkta barn, det äldsta en gosse om 21 år, Almanayou (som under vård af kapten Speedy med det första väntas till Portsmouth) var emellertid städse sin faders favorit. Så snast denne passerade Magdala, efterskickade han gossen, oeh ännu ett par dagar före sin död tillbragte han ed hel eftermiddag med honom och hans moder, drottningen, hvilken senare han ioke hade sett på åratal.