Norrländska Korrespondenten – 28 juli 1868, sida 3

— Rapport från en rättare. Fast hr hofintendenten hade äran skrifva till mig, så dog likväl oxen, emellertid kan reseptet begagnas af hr hofintendenten sjelf vid tillfälle, då jag i höst lemnar tjensten. Jag har nu utsett åt oxen en bra plats att nedgräfva honom i som jag också för framtida behof får rekommendera hofintendenten. Herr hofintendenten skall tro, att det åtminstone skall bli bra spillning af honom. — M.å Calle, — kan du säga mig hvarifrån snön, regnet och blåsten komma? — frågade en magister. -— Jo — det kommer ur mormors ben! — svarade Calle qvickt. Denna nya upptäckt inom meteorologiens omrade belönades af läraren med en örfil. vIIur kan du falla på en så galen tanke — hvem har sagt dig det? sporde han vidare. — J0 — svarade Calle tjutande — då vi ha ett riktigt oväder brukar alltid mormor hemma säga, att hon kännt det flera dagar förut i sina beno! — Ett oväntadt parti. Ett ungt fruntimmer, hvilket nyligen var på besök hos en i Köpenhamn boende familj, gångade sig ut en morgonstund uti grönan lund, under föregifvande att besöka en broder. En timmas tid efter hennes bortgång ankom emellertid ett bref, som förkunnade, att man icke sknlle vänta henne hem, emedan