och flod blifvit drifna. Men att genom paschans åtgärd reqvirera dem, kunde vara mindre säkert. Han Ville helst personligen befria dem. Firmino, som ganska väl kände förhållanderna med den turkiska administrationen och nu icke mera, sedan han fattat sitt beslut att lemna landet, hade något af följderna att härstädes befara, uppgjorde genast sin plan. Den bestod uti att skicka en annan tartar, som han ofta begaguat i sina handelsärender, för att förekomma paschan, och, under föregifvande att vara från honom, befalla besättningen att begifva sig till Limasol, der Göthenstjerna sjelf kunde hemta den. Kaptenen gillade beslutet, och skret ett bref till sin löjtnant. Gomes erhöll befallning att bestyra om tartarens afsättning. Derefter begyntes öfverläggningarna om de båda fruntimrens befrielse. Firmino ville sjelf utföra den, om blott han fick räkna på ett svenskt detaschement, till hvilket han kunde taga sin tillflykt. Det blef öfverenskommet, att i skymningen en väl bemannad och bevärad slup skylle lägga till vid stranden utanför paschans palats, för att, om Firmino lyckades befria damerna, genast föra dem ombord. Så till vida var allt uppgjordt men i Göthenstjernas sinne, eldadt som det var af de ädia vinernas doft ochi allmänhet fallet för äfventyr, begynte be