Medan de utsökta rätterna och de fina vinerna fröjdade senhor Firminos öfriga gäster, satt han fördjupad i ett lifligt samtal med kaptenen. Väl insåg Firmino, att för honom icke mera kunde finnas någon trygghet i Famagusta, ehuru det endast var med största motvilja och svårighet, som han såg sig nödsakad att flytta sina rikedomar och förråder. Han erkände uppriktigt att han icke ens i sitt hemland, om han dit kunde rädda sina skatter, skulle kunna få njuta sitt lif, som här; men fäderneslandet hade också sin dragningskraft för hans hjerta. Göthenstjerna erbjöd honom att för sin person gå om bord på fregatten. Under herrarnes, af glasens klang och måltidens njutningar upplifvade samtal, inträdde hastigt den ofärdige Gomes. Han hade underrättelser att meddela sin herre. Det var för Göthenstjerna en högst glädjande tidning, som anlände. En turkisk budbärare hade anländt från vestra sidan af ön, som berättade att en barkass med sjömän, väl beväpnad, blifvit drifven till lands, samt tils vidare af turkiska embetsmännen bemött med välvilja. Budbäraren eller tartaren, som khan kallades, hade blifvit skickad för att begära förhållningsordres af paschan. Göthenstjerna fann genast att det måste vara hans manskap, som af vind