janitscharer med dragna sablar. Uppträdet saknade icke sin högtidlighet. Tvenne af de fängue algierarne infördes. De nedkastade sid ödmjukt för paschan och afbidade tigande hans vink. Sedan han några ögonblik betraktat dem, vände han sig till Göthenstjernas tolk och begärde att genom honom få höra den svenske befälhafvarens önskan. Då denne fordrade en bekännelse om förhallandet med briggen och de dervid tagna fångarna, gjordes ett par frågor åt fångarna, hvarefter de bortfördes, utan att sveuskarne förstodo hvad de, med ödmjuka atbörder, svarade. Ett par nya fångar infördes och svarade på paschans frågor, samt aflägsnades ånyo. Slutligen anlände senhor Firmino. Sedan han gjort en djnp vördnadsbetygelse för paschan, framträdde han till Göthenstjerna och sade till honom på fransyska, att man måste vara ytterst försigtig och att intet annat medel återstod att frälsa fruntimren än våld. Men han var färdig att uppoffra allt för sitt barns välfärd; han skydde således icke heller detta medel. Då det ena fruntimret, som kaptenen sett införas till paschans harem, var svenskt, hoppades han på biträde af de svenska officerarne. Det så kallade Förhöret fortgick