Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1868, sida 3

ÅT, FF -7770 7 1700 1777i död! i Ett enkelt medel att hindra nattfrost att förstöra den wäxande rågen ifrån blomningstiden och under hela den tid kornen äro myckt mjnla och jaftiga aren och derföre myckct ömtåliga för frost. Enligt lydad erfarenhet. Under den långa tid fom jag mar egare uf Visma egendom i Södertörn, med 700 tunnland odlad jord under eget cis tulationgbruf, hände det 2 somrar med några år emellan att stark nattfrost inträffade då rägkornen woro mjula i axen. — Sagde aftnar kändes då swalare än wanligt, winden war nordlig och det blef alldeles lugnt, en liten dimma syntes öfwer den lägre marken. — Jag hade ans senliga, wackra och mycket lofwande råg: fält. — Jag tillsade då infpetltorn att hafwa minst 40 personer om natten tillreds wid herrgården, med tillräckligt höft: tömmar, oxtömmar och klädesstrelslinor i ordning. Jag mwågade icke gå till sängs, utan hängde ut Celsii termometer i träd: gården, och fåg på den hwarje halftimme. Under tiden uppmuntrades folfet med extra förplägning. Något före il. 1 föll qwidsilfret i termometern under noll eller un: der fryspuntten. Genast tillsade jag ins spektorn att med folket skynda ut till råge ålrarne först till de lägst belägna och dem fom woro närmast ett grundt wattendrag, der det wanligen fryser först och starkaft. Sjelf följde jag med och ordnade arbetet. Rågaxen började redan blifwa wåta och lurfwiga af rimfrest. En karl, eller full: wäxt pojlke eller dultigt qwinfolk ställdes på hwarje dikeskant eller åkerren, jå långt folket räckte, med en töm eller lina med liten bugt i linan emellan dem, få attlinans bugt kunde sänla fig der rågen mar lägre. Sålunda placerade mafdjerade allt folket med skyndsamma steg längs dikestanterna och släpade tömmarne och linor: na öfwer rågaxen, hwilka deraf skakades af linorna och slogo mot hwarandra, så att rimfrosten föll af axen, deruti består hela konsten, och på det sättet frälste jag all min wackra råg, få att den dagarne efter frostnätterna mar frisk och grön, och det war rart att finna några hwita eller förstörda ar. För grannarne deremot, fom om aftonen icke gaf aft på kylan och tednen till den annalkande frosten, utan lade fig att sofwa, frös rågen bort på alla lågt belägna åkrar, isynnerhet wid kärr, bäckar och grunda wattendrag, så att rågåkrarne lyfte helt hwita och måste slås af som hö till foder. På högtbelägna rågåkrar och torr jord gör frosten ide få hastigt skada, likaså mid djupa sjöar och djupa elfwar. All linfläp: ning öfwer rågaxen måste ske och wara gjord innan solen går upp. Då linfläps ningen på Lisma mar flutad woro en del af linorna och tömmarne af is nära få tjocka fom en arm wid handleden. Bön: der och torpare, fom ide hafwa termometer, böra om aftonen då det liknar fig till frost, gå ut på fina åkrar om natten, och om de finna wåt rimfrost på rågaxen, geI nast skynda fig att släpa med tömmar öfwer rågålrarne. Om hrr prester i Swerge och Finnland mille ha ren godheten och patriotism att ifrån preditftotlarne tydligt uppläsa och förklara denna erfarenhetsbe