Planer föreslogos att få briggen på rätt föl igen, men ingen af dem kunde utför ras. Slutligen beslöt man att hala in ben på grundt watten med en stark far bel, fom för detta ändamål utsändes från briggen Florence till det kantrade fartyget, men trots de största ansträngningar få wäl af besättningarna på begge far tygen fom of folt på land, rörde fin Emma ej från stället. Som faterna då stodo bestämde man fig för att afwakta en wäntad örlogsmans ankomst, innan, widare försök anstäldes att få upp brigs gen. Uppmärksamheten wändes då åter på den saknade gossen, hwars öde få wäl kaptenen som besättningen innerligen beklagade. Hela tisdagsförmiddagen anwändes att undersöka botten i hamnen och wid kusten, men förgäfwes. Först på e. m. fom den fruktanswärda hemlig: beten i dagen. J förening med ett par andra, — säger den, fom lemnat beräts telsen till tioningen — höll jag på att ro rundtomfring wraket, tänkande på en möjlighet att rädda det, då wi, i det mi kommo till aktern, hörde tre starka flag, fom kommo från det inre af fartyget i riktning från kaptenens hytt. Bestörte lyssnate wi igen, och slagen förnyades. Briggens besättning hade emellertid lagt till wid sidan för att fastgöra en lans terna på wraket till åtwarning för far. tyg, fom möjligen kunde anlända under loppet af natten. DÅ en af befättningen fom upp på wraket, ljöd åter ett flag, och nu blef det klart för oss alla, att det fom från gossen Charley, fom måste hafwa blifwit inspärrad på ett tort ställe i fartyget, dit han kommit ned, vå briggen kantrade. Det war ett ögons blicks wert att göra alarm. Styrmans nen ilade till kaptenen, och då de kommo mot sitan af wraket och knackade på dets jamma, beswarades till allag förfäran slag med flag. Men hwad skulle man jöretaga för att tomma till honom? Når gra ordentliga dykare och dyfareapparas ter funnos ide på stället, och några ans tra tunde ide komma in i lastrymmet med säterhet att tomma ut igen. Slut ligen beslöt man efter mycken öfmerlägge ning att pöra ett hål i botten på fartyget, sedan man likwäl först placerat briggen Argus på den ena och briggen Florence på den andra sidan med en tabel mellan den för att understödja Ems ma oc hindra henne för att sjunka. Detta sattes i werket och ehuru det re van war temligen långt litet på natten, börjate man att uppbhuaga hålet. Waurfmen hwimlade af menniskor, fartygen och båtarne i hamnen woro fylda af män, qwinnor och barn, fom alla uppfände böner för den olycklige gossens frälsning, ifriga att helsa det ögonblick, vå ve skulle fe honom värvar. Men ack hålet war ide förr gjordt, än den inspärrade tuften strömmade ut med fruktanswärd fart och fartyget började sjunka; det mar nöds wäntigt att åter tillfluta hålet, och ven försärliga sanningen stod klar för en hwar, att på detta sätt mar det en omöjlighet att rätda gossen. Hela natten ända tid onedagsmorgonen fortforo hans bult: ningar, men omkring kl. 9 under det man just stod i begrepp att göra ett nytt hål upphörde slagen, och kaptenen, fom reraf flöt, att ven stackars gossen dödt af utmattning, instälde arbetet. Såluns ra flutarve denne olycklige gesse sitt tif, innesluten i sin flytande graf, och ännu 48 timmar sedan fartyget kantrat i stånd —— ———