Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1868, sida 3

med långt, hvitt skägg och skarpa listiga Ögon. Göthonstjerna och turken betraktade hvarandra några ögonblick med en viss liksom utmanande nyfikenhet. De begrepo båda, att de skulle komma i en fiendtlig beröring med hvarandra. Men här var fråga om hvilkendera, som var den starkaste, antingen befälhafvaren på den rörliga, väl utrustade Svarta Öru, eller befälhafvaren på de förfallna fästningsverken i Famagusta. De kände att en strid emellan dem efter all sannolikhet förestod. Sedan tolken framställt Göthenstjernas fordran af upprättelse och undersökning, hvilken paschan uppmärksamt afhörde, strök sig denne öfver det hvita skägget och svarade: Gud är stor!Säg den otrognae, att jag skall förhöra de fångar han medfört. Men Göthenstjerna yrkade att förhöret skulle ske genast och i hans närvaro. Efter en kort besinning svarade paschan, att han ville uppfylla denna begäran. Till följe häraf afsändes ett par af de svenska officerarne jemte några turkiska embetsmän om bord på fregatten för att föra fangarne i land och inställa dem för paschan. Göthenstjerna förklarade nemligen, att han på stället ville afbida deras ankomst. (Forts.)