nämsta fånge,för undrade sig öfver den lugna likgiltighet, som han tycktes iakttaga. Sedan han besinnat sig några ögonblick, sade han: Säg mig uppriktigt hvar du har fångarna, så skall jag skänka dig nåd.) Mohren skakade på hufvudet, utan att vilja bevärdiga honom med ett svar. Har något ondt skett fruntimren, återtog Gö henstjerna, har du dem instäugde i den brinnande kajutan, eller har du förut mördat dem, var säker att ingen makt skall kunna rädda dig för min hämd. vGud är storl svararade mohren kallt. Lyckligtvis hade mohrerna bortfört krutet, som fanns om bord, så att ingen explosion skedde, och en halftimma var tillräcklig, att släcka elden på vraket, så att det kunde undersökas. Men om bord på detsamma syntes icke spår efter fruntimren eller nagra ; fångar. Allt som fanns i kajutan af inredning, var förstördt, så att icke ens fruntimmerssaker kunde deribland uppsökas. Det befanns att sjöröfvarne så skickligt utplånat alla spår af europeerna, som förut egt briagen, att man omöjligen efter det, som nu förekom, ens kunde bevisa hvem fartyget tillhört, eller hvarifrån det var. i Göthenstjerna, förbittrad öfver att