Norrländska Korrespondenten – 21 juli 1868, sida 2

I samma stund som den väl bemannade slupen nalkades briggen, såg man också denna sätta ut en slup, som snart visade sig bemannad af mohrer, och som sökte att undkomma bland klipporna. Göthenstjerna befallte sitt folk att lemna den flyende slupen emedan i den inga fruntimmer voro synliga, och gå om bord på briggen. Men svenskarne hade icke hunnit väl lägga till vid sidan af vraket, förrän en mörk rök frambröt ur storluckan. Mohrerna hade således satt fartyget i brand. Emedlertid beräknade Göthenstjerna, att den last, som briggen förde, icke så hastigt skulle kunna tändas, att det icke var möjligt, att med tillräckligt manskap släcka elden. Han afsände ännu en båt med folk til briggen. Den svenske löjtnanten som anförde folket i båtarna, var en klok och omtänksam man. Han sprang, oaktadt röken, till briggens kajuta för att undersöka densamma. Men der möttes han äfven af eld oh rök. Hastigt fattade man pytsar och kärl, som kunde öfverkommas och bildade en kedja af händer, hvilka öste vatten både i storluckan och ned i kajutan. Snart anlände förstärkning från fregatten, och släckningsarbetet tycktes lofva framgång. Göthenstjerna, som emedlertid kom att fästa forskande blickar på sin för