Wida mer olycksbringande werka arrendekontrakternas swåfwande bestämmelser om öfwerdagswerkens och fmärre utffylvers fullgörande, hwarigenom jordegaren håller arrentatorns wäl och we helt och hållet i fin hand. Genom det obestämda i i fättet och ti den för öfwerragswerkens fullgörande, twingas torparen att egna herrgården såwäl fin fom de sinas arbetskrafter un: der de bråra såninas-och bergningstir derna, med försummande af sitt eget lilla jordbruk, och i de bästa fall hänmir jag han af jordegaren eller förwaltaren att begagna natten eller söndagen för att sä, om wmwäverlefen tillåter, eller inberga ven lilla grödan, om den ej redan är förstörd. Den förlust, arrendatorn lider genom jortbrukets försummante och wårdstöfans de, ersättes ingalunda med den ringa ers sättningen för werkställdt öfwerarbete wid herrgården, utan han nödgas, för bekommande af nökig brödföda, skultsätta sig hos jordegaren. Skulden wäxer snart och jordegaren är ej fen att genom en strifning å arrendatorns lösegendom stydda fig met förlust. Den sista skymten af arrendatorns sjelfständighet förswinner med detsamma; han blir häglös, upphör att wara en fri arbetare, blir en olvycklig slaf, fom måste arbeta, lefwande uteslutande af jordegarens nåd och barmhertighet. Flera jordegare wilja hafwa fina un derlytande i denna beroende ställning; de älska husbondewältet i ref gamla drägt och förerraga många fria dagswerken af utswultna, elänriga warelser framför färre, men gora, af fria, starka och fjelfständiga arbetare. Ej nöjta med den makt, arrendvefons tratten gifwa dem i Händerna, behandla ofta nog egendomscgare fina unverlys varde på det mest godtyckliga sätt, ej ens affante eganderätten. Exempel härpå finnas många. Öwad skall man t. er föga om en jordegare, hwilken, för att öka matten: tillgängen för en såg, aräfde en ster graf mitt igenom några torpares små, med höstsäd besåtda äakertegar, och, på deras begäran em ersättning för den helt och hället förtorate gröran samt för bort. staffandet af ren efantliga jordmassan, betalate tem mer otitiabeter? Hwad blir följt en? Utbtettace på allt, sörstörta till kropp och själ, frångå be hemman och torp och iuträta i fattighus fet på futtigförförjningen8 knappa och bittra kost. Se der arbetets lön — winsten af ett med bekymmer och försakelser genemslä. padt lif! Rättänkande och om fina underlydante8 wäl måna jorregare sinnas många; men få är det, att vet onra fe8, obferderas, faller lättare i dagen, än det geda. Sjöfartsunderrättelser. 1868. U.; 90 uoga Carin Höferen segelkl. från