Norrländska Korrespondenten – 17 juli 1868, sida 2

sörklarade han, i likhet med profesforerna Santesson och MNojander, att en sådan operation slulle jannolitt medföra döden. Da forestref prof. Nelaton ett medel som något lindrade baron von Höpiens plågor, åtminstone war det wälgörande i början. Men ytterst swårmodig genom den dom, somtetirurgerna aflunnat, fattade baron von Höpien det beslutet att göra ända på fina jwåra plågor: ban sköt fig i mäunnen, tulan sastnade i halskotan, döden följde genast. Flera dagar förut hade baron v. Pöplen wisat sig besynnerligare än eljest, man misstäntte att han ffulle tillgripa något förtwifladt medel för att få slut på sina lidanden, och han öfwerwatades derför forgfälligare än eljest. Men i lördags mar han underligare till lynnet än eljest, bans friherrinna hade på morgonen farit ut till landet, på fris herrens förslag, hon skulle tomma hem följande dag. Dagen förgick under den ständiga qwidan öfwer de wåldsamma plågorna, llodan blef närmare fer på afto nen; betjenten, jom ftändigt wistades i husbondens yttre rum, lade föga märte till att denne i förbigående läste igen den rå glänt stående dörren, då plötsligt ett starpt stott hördes, betjenten rusade in och fann frih. v. Höplen död sittande i sin hwilstol. På bordet framför den röde låg en papperslapp, på hwilken han strifwit dessa ord: Plågorna äro out härdliga — Gud ware mig nådig. Egas ren af millioner hade öfwerwäldigats af smärtan, han hade gjort slut på en tillwaro, som ej mer tunde skänka honom minsta glädje widare, och ingen kan bryta stafwen öfwer honom derför, att han un der få förtwiflade omständigheter wågade gå Försynens beslut i förwäg. Baron von Höpken mar mid fin död 57 år gammal, på de fenare åren fåg man honom ofta företaga promenadridter på Stockholms gator; af dessa ridter lände han ganska mycken lisa i fina plågor, säger man. Han efterlemnar hustru — i andra giftet — och twå barn: son och dotter. Den förre befinner sig s. n. på resor i utlandet, den sednare är gift med en mes tenskapsman, bosatt i Genna. J mändags blef friherrens lit balsameradt, en operation fom kostar ett par tufen rita daler, och i går fördes det till haus flott — ett werkligt flott — Bogefund, i närheten af Waxholm, der det ffall begrafwas få snart hans barn hinna anlända hit. Baron von Höpfens dödssätt har här förorsakat den djupafte sensation. Så widt man wet, har denne man trots fina stora riledomar, ide med ett öre eng når gonsin ihägtommit fina många fattige inom den församling i Stockholm, der hans magnifika egendom war belägen; med ett ord man fan ej nämna ett enda drag af wälgörenhet af denne man, kanske den rikaste i Swerige — hans barn torde hafwa bättre minne, rilare hjerta, man hoppas det. — Ett mord, sägerMariestads Wow, har den 3 rennes bliswit begånget af J. Andersson från Sanneruds tärr i Lyres stads socken. Den mördade är en oländ, bettlande qwinnsperson. Mördaren, som, enligt det motofoll, fom fördes mid med honom anssälldt förhör, syntes lida af religionsgrubbleri, ertände otwunget brottet och berättade, att han, fom war stadd på wäg till Elgarås, mötte wid hemmanet Odegården ofwannämnda qwinna, anfåg henne mwara full af djefwulen och