Norrländska Korrespondenten – 14 juli 1868, sida 3

muner, hwilktas tiggare erhällit sådan bespisning. — Jngen skam att bjnda till. Den swenska tomitgen för narurforslaremötet har af statomedel en liten summa att disponera för att underlätta yngre och mintre bemedlade wetenskapsidtares resa till naturferskaremötet i Kristiania. Bland ve sökanre till erhällonde från denna fond af någoet litet bidrag till resetostnader war, till fomitgeng stora förwåning, t.f. metdicinalräåtet hr professor Wistrand, en ganska förmögen man, fom dessutom bar en ej få obetydlig ordinarie lön. Naturliatwis kunde ej hr Wistrand få något biLrag, och mi se också att ban stannat hemma! Så berättar Dagens MNyheter. — Jeruwägshataren. Wid en station i Wesierpötlard finns en gersegare som utmärter fia för fin afwoghet mot jerns wägar ech om bwilfen ret berättae att ban wänder ryggen Åt banan, hwarje gång ett täg på ren går förbi hang wackra egendem samt icke tilläter nägon af sitt folt att nagonsin fara på jernwäg. Men i England teg nyligan eu fom öjwerträfs fore honom i jernwänshat. Han hette Jchn Jeungbusband och egde Abbey Cow per. När ESilletbsbanan slulle dragas fram öfwer hang egor, wägrade han att sälja mark ät bolaget, hwad det än bjöd henom. Marken måste säleres exproprierag. Setan hindrade han ingeniörer att komma in på hans egor för att uppmäta och afwäga marken; de måäste passa på att göra detta medan han war rest till en marknad. När han nyligen top, ajorde han de släatingar fom hare egnat bonom etaliga omsorger och artigheter, arflösa och testamenterade nästan hela fin förmözenhet åt en aflägsen anförwandt, fom ban aldria hare fett och knappt hört talas om. Men renne fick sålunda en owäntar inkomst af 30,000 ror om året endast på ve wilkoren att han aldrig får fora på ESilloth:banan och aldrig tala mid tem fom warit upphofsmän till ben. At en atvokat fom hare fatt fig ifrigt emot banans anläggande testamenterade ban 13000 rdr oc) åt jernmäpgdirektios nens ledamöter — 1 runstycke hwardera. — Ctrulet och hemburet. Helt nyligen bortstals i ett hus i Borgholm twenne silfwermatskerar, utan att någon misstanke tunte hysas mot någon wiss person. Efter några dagars förlopp funnes deck skerarne instuckna under perten till aårs ren, inswepta i ett papper, hwarpå stod: Förlåt mia! — jag ångrar mia! — Larslunda är namnet på en liten helsobrunn, fom ligger en knapp fjervingg: wäg från Strengnäs och hwars matten anses wara mycket helsobringande, men vet oaktapt ej är särdeles anlitad nu för tiren. ÅÄnnu hänga på wåggen i brunnds huset 3 s. k. brunngftadgar, deraf en är daterad anno 1801; en annan frän 1849, innehållande bland annat följante helsosamma paragrafer: 8. Emellan herrar oh damer må kurtis uppenbarligen bedrifwas till nödtorft. Dock hälle wederbörande fiskaler hand deröfwer, att ven ej urartar till famntag, handtryckningar eller trånande önonkast, för hwilken händelse ädömes böter (l skill. bko). g 10. Nu fan så hända att någon Aris nar, lipar eller annorledes åbäkar fig, när han sitt watten klunka will, böte för slik styggelse 4 skill. bko.