blefvo så bestörta, att de, i stället för att anstränga sig till vidare flykt. kastade sig i sjön och sökte att simmande och dykande undkomma. Jacinta insåg att allt motstånd var förgäfves, all förhoppning ute att kunna räddas. Ett ögonblick hade hon bland sina toalettsaker framtagit en dolk, mn hon bortkastade den och svepte sig tigande i sin slöja. Den gamla mohrinnan följde hennes exempel. De förföljande lade till båten. Med öfvad skicklighet undersöktes densamma af ett par röfvare, som flyttade de dyrbara sakerna, som tillhörde Jacintas prydnader i lancian, De båda qvinnorna fattades af starka armar och buros likaledes i den siendtliga. Den dödskjutna roddarens lik kastades i vattnet, ett par yxhugg krossade båtens botten, så att den skulle sjunka, och lancian, med sitt byte, ilade att uppnå barken och briggen; hvilka redan befnnno sig på väg utåt rymden. IV. Spådomen börjar besannas. Innan midnatten hade mohrerna redan aflägsnat sig med sitt rof så betydligt från Famagusta, att de icke längre befarade att upphinnas. om någon skulle förföljt dem. En ostli: vind begynte så småningom att friska, ända till dess de uppnådde höjden af Cap Grego. Der upphörde barken att bog