bark, som nalkades från Asiatiska kusten och med en snabbhet, som tillhör de mohriska båtarna, närmade sig Famagustas redd. Den stillnade vinden skulle ej förmått spänna dess segel, men den var inrättad såsom en galer och två rader väldiga åror gåfvo den en fart, som täflade med den, som god vind och fulla segel kunna åstadkomma Månsken och klara stjernor lyste den annalkandes bana. Jacinta hade slutat sitt bad och kastade en blick i den silfverkantade spegeln, för att fullända sin klädsel, der hon satt på klippan, öfverlemnande sig åt spelet af djerfva drömbilder i sin själ. En lyra, som hon medfört, låg bredvid henne, men hon tänke på helt annat än de flygtiga tonerna och deras harmoni. Då några sjöfoglar hastigt doppade sina vingar emellan Salamis och den klippa der hon satt kastade hon en flyktig blick ditåt, men fortfor sedan åter att uteslutande sysselsätta sig med sin klädsel och sina tankar. Men hastigt hördes ett buller, så att hon flög upp ur sina drömmar. Hon sprang lätt som ett bergens rådjur, upp på höjden af klippan för att kasta en blick utåt redden. Hon pörskräcktes, men hade nog besinning att ögonblickligt draga sig tillbaka, så att hennes hvita klädning icke sknlle röja hennes dervaro. Men hon kastade sig ned och