Svarta Örn. Svenskt original. (Forts. fr. n:o 54. Jacinta, som vid besöket i den grekiska fiskarens koja, blifvit öfverraskad af främlingen, såg med förtrytelse efter den förmätne, och begaf sig först en stund derefter sedan han redan hunnit om bord, till sin slup, hvilken af fyra öfvade roddare sattes i suabb fart, snedt öfver hamnen till Salamis. Det började lida till aftonen. Visserligen räjde sig ingen skymning, som med sina skuggor kunde förmedla den hastiga öfvergången från dag till natt, men ett underbart skimmer af purpur begynte framträda på den vestra sidan af horizonten, medan vinden stillnade ut och böljornas krusning, eljest förökad af den omvexlande ebben och floden lade sig, så att vattnets rörelse blef långsam, högtidlig. Det var en stund af denna aftouskönhet, som erdast söderns hafskuster ega, och som äro för etheriskt ljufva för att kunna tramställas i en beskrifning. Den spetsiga minareten af en moske i den lilla staden visade i detsamma på sin topp en turkisk andeligs gestalt, och det muselmanska böneropet skallade öfver redden. Bergsspet