Norrländska Korrespondenten – 10 juli 1868, sida 2

I staden var Firminos hus, som icke genom någon yttre prakt skilde sig från de ölriga, beläget så nära hamnen, att han utan svårig et kunde ur sin öppna handelsbod öfverse hela vattenytan och alla fartyg som på densamma lågo för ankar, närmade eller aflägsnade sig. Boden innehöll endast sådana varor, som voro afsättliga åt Turkarne, och såg föga angenäm och inbjudande ut. En ofärdig egyptier var bokhällare och verkställde den köpslagan, som der kunde afgöras. Men om man fick tillåtelse att gå igenom boden, som bildade liksom ett smutsigt porthvalf till en fästning, så fann man i betäckta gångar rundtomkring en marmorbelagd gård med sin plaskande springbrunn, en prakt, som var äkta orientalisk. Här och der i den betäckta gången, hvilkens pelare o-nslingrades af de skönaste blomster, såg man ett fönster eller en dörr, anbragte med utsökt både smak och fintlighet. Längst bort i ett hörn, ledde en vindeltrappa upp på det platta taket, som med sina otaliga blomkrukor bildade en sväfvande trädgård bland hvars dofter den milda aftonsvalkan kunde njutas i all sin vällust. Sedan i Sverige det så kallade Levantiska kompagniet blifvit bildadt, visade sig mellanåt den svenska flaggan såsom en ovanlig gäst i Archi