Norrländska Korrespondenten – 10 juli 1868, sida 2

Emellan Salamis ooh Famagustas hamn höjde sig några klippor öfver vattnet, icke olika vraken af ett halft dussin turkiska galerer genom ett skeppsbrott viäkta på en bank. På dessa klippor fanns ingen annan vextlighet, än en fin gräsmatta, nästan för len och ljus, för att kunna anses såsom ett alster af den eljest så yppiga södern; men de fantastiska porfyrblocken bildade i sin mid ett ypperligt badställe. hvars behag förhöjdes af en grotta, hvilken endast kunde upptäckas af den som kände huru man emellan bränningarna skulle ro in ibland klipporna och hinna det klara lugovattnet, som de inneslöto och liksom bevakade. Senhor Firmino kallade den lilla gruppen af klippor Jacintas bad, ty det var hans dotters käraste plats, och hon hade under den hetaste årstiden, då hennes föräldrar flyttat från Famagusta till Salamis, tillåtelse att, åtföljd af sin moder, eller åtminstene sin gamla amma, och rodd af tvenne trogna slafvar, dagligen besöka detta badställe.