man anbringar möglet på knölar, Jont nergräfwas i jorden, eller ock att man lägger friffa fnölar för ett par timmars tid under ett fultigt jordlager och ofwan på detta fjuta potatesblad samt wattnar några gänger: i båda dessa fall skall fjufdomen snart infinna fig. Efter dessa Jörsök kan man ide längre byja något twifwel derom, att detär swampen fom orsakar fiutdomen genom att angripa den sullkomligt friffa potatesplantan, samt att det är samma swamp, som finner sig på bladen och rerpå, då de fritt simmande grodcellerna af regnet nedstöljas från bladen och stjelten på inölarne, angripa dessa. Har det sålunda befunnits, att fjuldomens orsat bör sötas hos swampen, så måste ockjå def fortplantande från ena årets skörd till det följande årets ny plantor förtlaras genom det fött, hwarpå swampen öfwerwintrar. Detta fan ide medelst groddcellerna — ty dessa förlora redan i Sam sin groningskraft — utan genom de fina rotträdarne fom öfwerwintra i potatestnöturse, och wexa, när dessa sättas, följande år upp genom te unga plantorna samt f frambringar snart på bladen det hwitattiga mögelöfwerdrag, fom wi i det föregående lärt tänna. Man torde nu lält inse, utt, när på detta sått blott nägra få sjuta stott framtommit, swampen skall genom fin rifa grorvdcellbilonmg under gynsamma förhållanden tunna på tort tid utbreda fina förhärjande mweriningar öfver ett felt fölt. Ännu återstär att befwara den högst wigtiga frågan, om man nu, då man har en fullstär digare sännedom potatees sjulan, också om ve är istandsatt att motarbeta den? Detta ian rarpajft betmwilf: las. J enligt.i med den gamla regeln, att en sjultdom ide fan häfwas förr än man undanröjt dess orsat, har man derigenom, att denna nu ar känd, kommit malet ett steg närmare. Så länge man solte sjukdon ens orsat i sörhällanden. hwari, efter hwad nu wisats, den ide lan ligga, funde man ide heller motor beta den på rätta sättet. Så länge man trodde, att fjutdomen härrörde af en onaturlig stark näring, eller af ett genom ortsatt förökning utan befrultning mer: iaot urartande, eller ändtligen af jord: uånen, och man fortfor att sprida de sjuta potäterna öfwer fälten, mäste hwarje medel, nan mot den anaåände, blifwa frultlöst. DÅ man an dere:not met, att swampen är den omedelbara orsalen till fjuldomen, och den fuktiga wäberleten ens dast medelbart föranleder den semt utgör hujwudwiltoret för dess starlare spridning, få blifwer det isynnerhet wigtigt att ialttaga följande fem teglor för att mot: arbeta det onda: 1:o. Man vör anwända största möj liga omsorg att skafja fig friff föttpor tutes. 2:o. Man bör undwita att odla bor tates på ett fält, der det möjligen fan qwarligga sjuka potäter från ett föregå: ende år. 3:o. Man dör till potatesodling ans wånda sådana platser, fom hafwa ett passande läge och ispvanecrhet en hastigt torlande jordmån. 1:o. Att, wid potatesens upptagande om hösten, noga stikja ie sjuta från de frissa. 5:o. Att mid forwaringen af potates sen ofwer wintren, lägga dem i goda, ö sä tällare, samt att hwarjtals blanda om med torrt färslt kolstubbe, hwiliet tager till fig (absorberar) den juttiga utdunstningen från potäterna, hwarigenom te sjelswa ständigt hållas torra Det pratisla vesultatet af dessa under: I sotningar rörande potatesfjutan blifwer jäledes, utt, churu man icke får wänta att någonsin finna ett radikalt medel, hwarigenom den kan med ens utrotas, man dock wågar hoppas, att genom dess ihärdiga motarbetande på oswan angifna jätt, iunna mer och mer inftränka ou rådet för dess härjningar och måhända slnttigen belt och hållet aftäg:na dem eller åtminstone bringa det derhän, att den förlorar fin epidemiska karakter. Wrant Aunnd. Minneslista för jordbrukare i Juli 1868. Rofwornas gallving oc) rensning taga under denna månad i hög grad uppmärtf samheten i anspråf. Allt arbete oh all kojtnad, som nedläggas på denna odling, os AhkR AA fyr