äckt, att det är denna mögelswamp som örorsalar potatessjnian, utan man har ock härigenom lärt känna det egendomliga förölningsjättet hos denna swamp, och slutligen har det blifwit uppdagadt, huru siukdomen öfwerflyttas på potatesptantorna från det ena året till det andra. Het torde wara riktigast att först redo: göra för den andra af dessa upptäckter, emedan man då få mycket lättare tan förstå den första. Det är en allmän ersarenhet, att sjukdomens omfringfiagri pande i ganska märibar grad beror på wäderlelen, få att den i fuktigt wäder fan på några få dagar utbreda fina Ödes läggande weriningar öfwer stora widder. Detta förhallande förtlaras ganssa till: fredsställande genom de Barys upptäckt af det sätt, hwarpå parasitfwampen, få snart den en gång befinner sig på en aler, efterhand utbreder sig widare. Han har nemligen funnit, att potatesfwampen är förfedd med ett slags fortplautningserganer, fom man förr endaft lände hos de lägre wattemverterna (Algerna), och fom hplott lunna utvetta fig der fuftighet finnes. När potatesswampen uppnått en wiss utwecklina affalla def öfwersta topp ändar, om de då komma i beröring med watten, bildas, inom få timmars förlopp beraf en mängd med fimmerhår försedda frön (swärmsporer) som i wattnet simma lifligt itrina som woro de små infusfiouddjur. Efter att hafwa swärmat inemot en half timma fördlifwer be stilla och börja snart derpå att jpira. Derwid ger nomborras potatesbladets öfwerhud och snart synas rotträdarne (mycelliträdarne) inne i bladet Desinnar man nu, att dessa groddceller utwecklas i sädan mängd, att det Hå hwarje qvadratlinie af ett sjnit potatesblad siunas många tusen — kanske i medeltal mellan 10 och 20 tusen —, så inser man fött att en enda regnskur san wara istånd att framkalla en utomordentlig werfan, emedan derigenom på en gång wåces lif i dessa otaliga amnen till nya swampar, som nu med lätthet öfwerföras från blad till blad och från den ena plantan till den andra. Wi stola dernäst fe huru den nyaste tidens undersölningar ledt i bewis, att bet är fwampen, fom sörorsakar sjntoomen, och alt den ide förhåller fig säsom nånga andra mögelarter, hwilla först tur finna fia jedan upplösning och förrutts nelse inträdt. Härom kan man öfwertyga fig genom att under milroskopet följa bet sätt, hwarpå de bruna fläcktene, fom ou gifwa sjurdomens närwaro, uppiomma och tillwexa. Man warsnar derwid, att fwampens rötter finnas i det friska blapet innan den bruna färgen Har tillfänna: giswit någon sjuflig förändring hos blas det. Denna färg börjar först wisa sig då jwampens fruftbärande grenar börjat Framstjuta genom klyföppningarne. Me dan häraf synes det otwifwelaltigt, att det är fmamben. som orfatar sjnidomen; men ett ånnu fulltomfigare bewis för far len temna de inympnins örföf, fom blite wit gjorda och fom äro få entia att hwem fom heljt ganska lätt tan öfwer:yga fig om, deras rittighet. Efwerftyttar man möglet på ett blap of en futliomligt irisk potatesplanta och ställer få till, att det bälles tuttigt några få timmar, få försiagår snart aroddectlbildningen, och reron efter widnass 12 timmars förlopp skalt man finna, att de spirande swampfröen (sporerna) hafwa börjat intränga genom biadets tinföpbningar. Swampen utwecklar fin, bladet får bruna ssäckar och till sist inträffar det bortwissnande eller söruttnande, hwa: med sjutdomen slutar.