Norrländska Korrespondenten – 7 juli 1868, sida 2

För Sent Novell af Reinhold Winter. Svenskt original. (Forts. fr. n:o 52. Hon hörde detta namn, svagt som en andehviskning, och ilade dit. Ett utrop af ångest och förtviflan genomskar luften, och hon nedsjönk nästan medvetslös på den af hennes fästmans blod genomdränkta mossan. Hon lade hans hufvud i sitt knä, tryckte handen mot det öppna såret och hämmade derigenom blodets ström. Han uppslog ögonen såg henne och — log. Då kände sig hennes hjerta fattadt af förtviflans stelkramp; hon kunde icke gråta, icke tala och knappt en tanke kunde mera bildas i hennes förvirrade hjerna. Men medvetandet återvände. Hon såg huru lifvet droppvis flödade bort, har hans leder siappades och sjönko tillsammans, och med denna rädighet, som alltid utmärker qvinnan i förtviflade öge blick, tog hon hans sabel och sönderskar kläderna, så att saret blef bart. Derpa teg hon sin halsduk. sammanvred den med förklädet och förband såret. Blodet upphörde att flyta, och med