Article Image
seende eller foreträde som genom en sinare rod. De bättre och sannt bildade mens niskorna fästa lika få mycken uppmärksamhet på en man af lägre folttlassen, då denne swär eller eljest begagnar ett offidz ligt tal, fom på den förnämare, då denne swär eller eliest begagnar ett osickligt tal, som på den förnämare, då denne ådagalägaer fin inre råhet genom fmwor domar och andra oseder. Flere personer, fom funna och wilja lemna arbetaren tillfälle till förtjenst, fätta utan twifwel, åfwen af religiösa grundsatser, ett stort wärde på ett skickligt od) anständigt mär sende, som ej är så swårt att ernå, om man endast är uppmärtsam på sig sjelf och besinnar att en dålig wana fan ut: rotas af en bättre. Men om nu låttsinnighetens oh röhetens eder äro få lastbara, hwad skall man då föga om dem, hwilta bedrögerict begagnar såsom medel att dölja fig och säsom stöd för en lögn? Jag menar likwål ide nu ven förfärliga ed, fom af lägges inför domstolen, med fingrarne på bibeln, nedtallande den allwetande och rättsärdige Gudens ewiga straffdomar öf wer menedaren; — jag menar den ogubaltighet, att missbruka Guds heliga namn, eller namnet på hans rättwisa straff, för att beträfta en faljt uppgift i det dagliga lifwet, i en listig eller bedräglig afsigt, som samwetet fördömer. Detta är fans nerligen att begagna det heligaste i ondffans tjenst, och till syndens fördöljande. En sålunda beswuren lögn är en lögn med helwetets insegel; och mindre ftraff: ; wärd är ide heller den lögn fom begags nas, i det man sedermera mill ursäkta fig dermed att man inom fig sjelf menat nägot lilgiltigt eller sannt. Så lätt lå ter icke samwetet och ännu mindre Guds dom bedraga sig. Och om en mened efter någon tid synes glömd, efter sjunten lit fom en sten i hafwets djup, — om wi tro, att samwetet äfwen fan blifwa game malt och slött, och hafwa fina ljusa fruns der: — att wi funna wänja of mid def sörebråelser, såsom wid strömmens sus och stångjernhammarens dän, så att wi ide böra def röst, få är detta en will: farelse; det händer att samwetet får igen sitt minne och brusar då, lilsom en ström wid graswens brädd, med förnyad matt, litsom genom en sprängd damm, fwilten ren hämmade strömmen länge stillhet wäntat på att få genombryta, och då skall det oroliga hjertat klappa lilsom qwarnbjulet för den frida strömmen. Wi böra här tillägga, att sannfärdighet och förs troende man och man emellan äro ibland de wigtigaste stöd för samhällets bestånd och fresnad, och att den fattige ännu mindre fan undwara dem än någon annan sanhällsklass. Äfswen i fråga om menniskans lekamen sinnes något heligt; ty hon kallas den belige anres tempel, och det är oss bes saldt, att mi äfven i detta skola ära Gud. Men furu uppfylla mi denna pligt, om wi begagna swordomar eller lätisinniga och osyska ord äfwen i wår tidiga ungdom? Denna osed skall mår hända slutligen, genom orena och lider liga intryd, leda både till den brottsliges och till def föräldrars blygd och wanära. Ty hwad må man sådant fall tänka om barnens uppfostran och om den fattiga samhällsklassens hemseder. Man säger då i sin owilja, att de sattiges hyddor endast hysa förderfwade menniskor; — man förbjuder fina barn att leka med deras, på det de ej ffola smittas af dessas ofeder; och härigenom är ännn ett fam band slitet, fom skulle hafwa tunnat gijwa den fattige någon lyftning och förädling. Det lan icke flå felt att föräldrarne ges nom dåliga exempel, genom brist på tult och genom den bedrägliga tro, att dylilt osedligt munwäder ide är of någon wigt för sjelfwa sedligheten, sjeljwe till en stor del äro skuld till barnens osedlighet. Men wiljen j lägga mårte till hurn många af edra döttrar gå förlorade, antingen inom eder egen llass, eller såsom rof för osedligheten inom de högre famhällstlasserna, och furu j genom osedligt tel upp: muntrat dem att orena sederna i eder llass: — wiljen j erinra eder huru ofta j uti eder fuga mer förfäran upptäckt att orden öfwergått till syndig handling; då ffolen j måhända begriva, att 3 sjeljwe genom ojörswarlig lättsinnighet bidragit till edra barns förderf, derigenom att j icke med allwar iakttagit od) uppe

3 juli 1868, sida 4

Thumbnail