dagen. — Jaså, tänkte jag, det är mer än en memniska med wanliga nerver fan uthärda; jag slog igen min ftrifs portfölj, packade in mina böcker och ftörs tade ned till ängslupen, fom lyckligtwis lägger till tre gånger om dagen — och nu sitter jag återigen wid skrifbordet, efter att hafwa sofwit lugnt en natt i Birger Jarls stad, der jag åtminstone ide störes af barnskrik, bleckinstrumenter och huntskall.