För Sent. Novell af Reinhold Winter. Svenskt original. (Forts. fr. n:o 49. Efter läsningen sammanvek han brefvet, förseglade det och skref på couveret: Grefvinnan Alexandra v. Stein Stockholmos-. Med pannan lutad i handen, satt han en stund och betraktade detta namn. Derpå lade han bort brefvet, släckte ljusen och steg upp. Solen strödde sitt skimrande guld genom rutorna; v. Stein stannade framför fönstret, öppnade det och såg ut. Samma tafla. som väckt så mycket vemod i prostens själ för en stund sedan, låg nu utbredd framför honom, och med tjusning betraktade han den; men blott ett ögonblick varade det. En dicka sväfvade lätt öfver gården, och hans blickar stannade orörliga på henne. Öfvergjuten och bestrålad af morgonens glans, ilade hon, luftig som en vårvind öfver gården och Yörsvann i en flygelbyggnad. Det var Hildur. En suck banade sig väg ur v. Steins bröst.