Norrländska Korrespondenten – 23 juni 1868, sida 2

Klarblå och glänsande hvälfde himlen sin döm öfver den slumrande jorden. I öster syntes en smal purpurrand slingra sig kring de närbelägna bergen, och liksom i en lågande ram innefatta fjällar och skog. Allt eftersom stjernorna bleknade, spred sig ett