Lef efter dina tillgångar. J ett amerikanskt werk, som i England redan upplefwat fin sjette upplaga, fins ner man en intressant framställning af den wälkånde Phineas Barnum. Häraf will synas som det skulle wara med stor orätt, som man gifwer Barnum namnet af werlrens störste humbugist, ty Bar nums owanliga lycka är icke resultatet af bedrägerier, utan en följd af hans riktiga uppfattning af det land i hwiltet han opererar, och kännedom om de oper rationer, fom bäft egna fig att flå an på den stora massan. Om de män, fom operera i wårt samfund följde bang prins ciper, skulle wi fe färre fallissementer och höra färre rylten om ofunra affärer. Barnum yttrar nemligen i nämude werk: Man behöfwer intet öfwerlägset förstånd för att inse, att de personer som lefwa upp hela sin inkomst, utan att lägga upp en reserv för framtiden, aldrig uppnå någon ekonomisk sjelfständighet. En tort framställning af mitt eget lif slall bäst illustrera mitt påstående. Wid min fa ders död kastades jag ut i werlden, 16 år gammal. Det aid lätt för fia att förtjena penningar, men under loppet af 15 år föll det mig alvrig in att lägga af något. Det fanns tider, vå jag förs tjente ända till 5300 dollars om dagen, men det mar mia lika lätt, att förstöra fom att förtjena dem. — År 1841 köpte jag det amerikanska museet i Newyork, utan att hafwa en dollar att betala ret med. Jag uppgjorde följande kontratt med musects egare: En kassör skulle emottaga alla infomster, fom, med aftrag af ve dagliga om kostnaderna, öfwerlemnades till säljaren. Denne å sin sida afstod åt mig af denna nettowinst 50 dollars pr månad. Resten aj denna nettobehållning krediterares mig såsom afdrag på köpesumman. Detta arrangement war mitt eget förslag och