Norrländska Korrespondenten – 19 juni 1868, sida 2

re mål för mitt sträfvande än så. Ett mål, så ädelt och skönt, som någonsin varit föremål för menskligt tänkande, och till hvars uppnående tusenden hafva förenat sig till ett broderligt förbund, som, vill Gnd, inom kort skola se sina sträfvanden krönta med framgång. Ungdomens lågande enthusiasm brann i ynglingens blickar, då han uttalade dessa ord med en värma, som på ett tydligt sätt bevisade, att det var innerlig, lefvande öfvertygelse, som beherrskade honom. Förvånad, betraktade Holger honom. — Ni är, sade han, mycket ung och har dock, tyckes det, redan fattat en plan för ert tillkommande lif. — Ingen är för ung att uppfatta det rätta och sin pligt, sade v. Stein något stolt, under det han åter fäste sin klara, tindrande blick på Holger Denne teg. v. Stein red en stund tankfull vid hans sida. Under tiden hade regnet afstannat, och himlen visade här och der, mellan de sönderslitna molnen, en flik af sin blåe duk. Endast stundom, när en vindstöt, starkare än de öfriga, skakade tallarne, föllo några regndroppar. Man såg dem, likt glittrande perlor, darrande, hänga på barrens yttersta spetsar, och sedan slita sig lösa soch försvinna bland den grönskande