syster, och jag har rekommendationsbref från min mor, jemte några andra personer, hvilka troligen äro kända med honom. Apropos, han har ju varit. riksdagsman, icke sannt? — Det har han. — Känner ni något till hans politiska tänkesätt? — Dessa äro mig fullkomligt obekanta, svarade Holger, i det han på sin reskamrat fästade en något misstänksam blick. — Par bleu, mumlade v. Stein, han vet ingenting. — Hvad jag icke begriper, återtog den förre, som icke hört v. Steins sagta yttrade ord, är, att ni, som ännu är så ung, synes ganska mycket sysselsätta er med politiken. — Ni känner ju tillståndet här i Sveriga, svarade v. Stein, under det ett sardoniskt löje krusade hans läppar. Vårt land sönderslites af tre mäktiga partier, och vill man ej krossas, när dessa en gång komma i kollision med hvarandra, så måste man i förtid taga sina mått och steg. Det anar mig att dessa tvedrägtens tider snart äro slut. — Således handlar ni endast i följd af beräkniag, då ni hoppas kunna hålla er uppe, hvilket parti också kommer att segra. Jaagl utropade v. Stein lifligt, och hans ögon flammade, jag har ett hög