Norrländska Korrespondenten – 19 juni 1868, sida 2

uppfatta min fråga. Ni kunde ju ha förrättningar, hvaraf tredje man ej borde få del. — Några sådana förhållanden existera icke; det försäkrar jag. — Så mycket bättre! Vill ni också hafva den godheten att presentera mig för familjen? — Med mycket nöje. — I sanning, återtog v. Stein, har jag icke stora skäl att prisa min lycka i dag. Hade jag ej ridit vilse, så hade jag ej fått nöjet att på detta interessanta sätt göra er bekantskap. Allt lättare började regndropparne falla, och vinden tilltog häftigt; rasande tjöt den i klyftorna och böjde under sin hvinande vinge de suckande furorna, som bestodo en hård kamp mot det härjande elementet. Våra resande hade, under det deraskt trafvade framåt, på bästa möjliga sätt sökt skydda sig för ovädret. De närmade sig åter hvarandra. Denna gång var det Holger, som öppnade samtalet, — Jag förmodar, yttrade han, att ni på något sätt är lierad med prosten Ivarson i Hammarskog? — Åh nej, svarade v. Stein på ett långdraget, något tvekande sätt. Det vill säga, fortfor han om en stund, att jag nog af honom är känd till namnet, ehuru vi aldrig personligen räkats. Prosten var gift med win mors foster