sittande en tum under örölldenet. Saret eller rättare sagdt kulans lopp hade tolf tums längd, och emedan det berörde flera ryggmuskler eller nerver, utstod hertigen omedelbart derefter den häftigaste smärta. Först på tredje dagen efter morrförsöket uttogs kulan. Jag stod just i begrepp att lemna jakten och återwända till her: tigen då någon tillropade mig underräts telsen om att hans kongl. höghet blifwit sårad. Jag misstrorde detta meddelande, men skyndade icke dess mindre så fort ste kunde upp åt stranden och bort till ber tigens tält, der jag till min outsägliga bedröfwelse fann att berättelsen war alltför fann. Hertigen låg på en madrass och hwilande mot kurdar, war blef och ytterst matt, men egde fullkomligt fin fattning. Han igenkände mig genast och tilltalare mig då jag knäföll bredwid hans sjukläger. Det är mig omöjligt att bes skrifwa de känslor, fom i detta ögonblick rörde sig inom mig: aldrig förut hade jag få tydligt fom nu förmärkt huru högt jag älskade hertigen och jag kände mer än wäl att jag perna skulle för honom ha offrat mitt lif. Enligt hwad man sedan berättade mig war scenen oms kring tältet i högsta grad rörande; män och qwinnor, minst ett par tusen till antalet, gräto och jemrade sig i täflan med hwarandra. Jag märkte emellertid ingenting af allt detta, jag hade icke öga för annat än min stackars sårade herre, icke öra för annat än de klagoljud som smärtan stundom afpressade honom, jag kunde ej föreställa mig annat än att han war döende. Först twå eller tre dagar efteråt kunde läkarne med bestämdhet förs klara att kulan tagit en omwäg i Erops pen och ide rakt genomträngt denna, ty i sådant fall skulle fåret ha warit vörligt. Då mordanfallet skedde promenerade her: tigen i sällskap med sir William Manning, en af öfwerdomarne här på platsen. Denne herre wände fig om i det ögons blick han förnam knallen och sprang ges nast emot angriparen. Men ren sinnesrörelse och bestörtning, fom bemättigade sig honom, wero af få wåldsam beftaf: fenhet att pan knappast wisste hwad ban gjorde eller närmast borde företaga. Så fort mördaren fick sir William i fiate och anade dennes afsigt att gripa honom rifs tare han sitt mordwapen mot hans bröst, förre fingret till trycket och affvrade för ondra gången sin revolver, men sköt bom. Unnu en gång spände han hanen, men ide för att döda fir William, utan hertigen, fom wid första skottet Hade fallit ned på marken, der han genom fonvuls fiviffa ryckningar tillkännagaf att lifwet ännu ej flytt. Men i samma ögonblick omfattades missdådaren bakifrån af en wagnmakare wid namun Vial, hwars starka armar så omspände honom att den tredje kulan genom wapnets missriktning förfer late sitt mål och fårade i foten en af de längst bort stående ästädarne. Mörrarens namn war Oarrell. Han blef genast fasttagen och endast med möda funde man skyt da honom för ven uppres tate folfmassans raseri. Man slet håret från hans hufwud, slog honom i anfias tet och lrossade ett af hang refben. Endast med yttersta ansträngning kunde pos lisen staffa benom ombord på ett ång fartyg fom förde honom till Sidneyv, der han inspärrades i säkert förwar. OFars rell har bekänt fia tillhöra fenierförbuns bet och öppet tillstått att han blifwit sänd bit till Australien för att skjuta hertigen af Erinburgh till wedergällning för de fenier man efter ransakning och dom expedierat i Manchester. Den fanatiske mördaren hade ett wackert utseende, war omkring 30 år gammal, omkring 6 fot bög och af start kroppabyagnad. Efter all anledning hade han erhållit en god uppfostran och war en bilvad man. Morde anfallet skedde straxt efter tl. 3 på efter middagen, och först twå timmar senare funde wi transportera hertigen från täle tet till auvernementshuset, dit wi anlände med patienten kl. 6. Hela natten och påföljande dag led han de swåraste plår gor. Lyckligtwis hade ett antal fjukmårdarinnor en wecka förut inträffat i Sid neh och wi woro särdeles tacksamma för den hjelp fom twenne af dem nu lem: nade of. De hade blifwit hitsända af miss Niahtingale och jag kan tryggt pästä att deras tjenster warit oss af oskattbart wårde. Hertigens tillfrisknande försiggick emellertid underbart hastigt; sem dagar —A2. .f han vodan stiaNd