Norrländska Korrespondenten – 16 juni 1868, sida 2

stora regndroppar började falla. Frysande, insvepte ryttaren sig i de vida vecken af en stor kappa och sporrade sin häst till ökadt lopp. Plötsligt hördes hofslagen af ännu en häst återljuda från den steniga vägen. Ryttaren drog åt sig tyglarne, reste sig i stigbyglarne och spejade uppmärksamt framför sig; men mörkret insvepte alla aflägsnare föremål i en dunkel slöja, och kan såg ingen. Ett par steg ifran det ställe, derryttaren stannat, sänkte sig en tvärbrant sluttning ned emot en strid, forssande elf. Ilan förde sin häst derifrån, upptog en pistol ur fickan och höll den spänd under kappan. De många krigsrykten, som kringlupo i landet, samt Svenska regeringens stora rustningar och leveransutkrafningar, rättfärdigade fullkomligt ryttarens försigtighet. IIan var Norrman och vågade sig, det oaktadt, in i Sverge under en tid, som framförallt utmärktes af gränsstrider och tvister mellan de söndrade broderfolken. Sålunda höll han inne sin häst, färdig att vid minsta fiendtliga rörelse af den ankommande försvara sig. Det dröjde icke heller länge innan den väntade blef synlig vid en krökning af vägen, just der en liten plats mellan träden ännu var så ljus, att man kunde se den nye ryttarens höga och smärta gestalt på den mjölkhvita,