Norrländska Korrespondenten – 16 juni 1868, sida 2

För Seat Novell af Reinbold Winter. Svenskt original. Mörka och tunga, rullade de regndigra molnen gina brustna drapperier öfver de oregelbundna höjder och fjäll, som i vester utgöra Norges gräns emot Vermland. Sorgligt klagade vinden i skogarne, och elfvarnes vatten svällde dagligen, i följd af det ymniga höstregnet, som öfverallt uppblött vägarne, och på hundrade ställen genombrutit dessa, för att lemna fri passage åt de ystra bergsbäckar, hvilka, djerft störtande sig utför de brantaste klippor, i yrande skum fortsatte sin väg tillden större och lugnare hufvudfloden, der de slutligen hamnade. Blek och matt, framtittade solen ännu en gäng bakom de dystra skyarne; den sände sin eldblick vidt omkring och sjönk sedan ned bortom bergen. I detta ögonblick syntes en ryttare i raske traf korama ridande från Norska sidan och lika skyndsamt, som örat, fortsätta sin väg, äfven sedan an öfverskridit gränsen för de begge annländerna. Höstvinden hven i granarne, och