Norrländska Korrespondenten – 16 juni 1868, sida 2

tillräckligt sysselsätter de värda kabinetterna. Oss tillkommer ej att blanda oss i diplomaternas rådslag. — Ni har rätt, min herre; våra skyldigheter äro att understödja frågan på annat sätt — Genom hvilka medel? — Genom vara svärd! svarade Norrmannen, i det ban reste sig ur sin något krokiga ställning och hans ögon blixtrade. — Fantasien, mumlade ynglingen sagta, derpå fortfor han: ni är således militär? — Det är jag. — Åkven jag, min herre, är stolt öfver att tillhöra detta stånd, och det gläder mig att träffa er, aldrahelst nu i den belägenhet jag iråkat. Ni tilllåter väl att jag presenterar mig sjelf? Mitt namn är Axel v. Stein, löjtnant vid Wermland; jägare, till er tjenst. Norrmannen bugade sig! — Åfven jag innehar löjtnants grad; mitt namn är Holger Brederup. — Min herre, yttrade v. Stein, i det han med utsökt elegans bugade sig det smickrar mig oändligt att få göra er bekantskap, aldrahelst då ni gjort er känd som en af de tappraste och skickligaste officerare vid Norska armån, Brederup räckte honom sin hand. (Forts.)