Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1868, sida 4

CFör Lördagsqwällen. Hwem har ide hört talas om den fnillrife engelske skalden lord Byron! Länge lefte denne originele man ett tygellöst och på samma gång olydtigt lif! Slut: ligen stupade han i greliska frihetskriget. J de alfter af den snillrika anda fom bodde inom honom, märfer man att fans ningen ofwanefter då och då klappade på hans själ. Ett bewis härför han man i de tänkwärda ord han fort före fin död antecknade i fin bibel. Han skrifwer nemligen derstädes följande: J skriften, denna heliga bok, finnes alla hemligheters hemlighet. O, ibland alla dödlige äro endast de lyckliga hwilka Gud har förlänat den nåden att höra ven hel. bokens ord, att läsa dem, bed: jande uttala dem och med wördnadsfull hängifwenhet taga dem till fig. Sälla äro de fom äro i ftånd att med befluts samhet ingå på den wäg boken utwisar. De som blott läsa den för att twifla derpå eller för att förakta den — dem wore bättre att ve aldrig blifwit födde! Huru sannt har icke den fore skalden med detta sitt Yttrande talat! Wi funs na ide annat än önska att hans ord måtte behjertas. Sabbatens wälsignelse beror i icke ringa män på huruwida man kan af hjertat instämma i hwad Byron här ofwan sagt. Bibeln är wår trogne män som följer of från barndomens till åldrens bagar, från waggan till grafwen, wägledande, tröstande samt framför allt under alla lifwets skiften pekande på vet bortom prafmen belägna land fom af ffas paren bestämts att wara menniskans rätta bem. Stulle mi då ide skänka mår tär: lek åt banne wår wän och lyssna till hans stämma!