Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1868, sida 3

bröllop. Hvad gjorde det att ungdom och skönhet försvunnit trån de tva, som knäböjde vid altaret? luverard är lycklig, ty hans trogna, pröfvade hjerta har slutligen vunnit sitt mal — Alice är nu hans hustru. Hvem kan mera glädjas deröfver än jag? ty har hon ej varit min skatt, mina ögons ljus? Och hans moder der var min enda syster: och hans fader? — det fanns en tid, då jag ej trodde mig få kalla Henry Brooke min broder. Tyst, dåraktiga hjerta, du ensam har felat, ingen annan bör klandras derför. Läsare! tro dens ord som pröfvat verlden sett dess falskhet, uthärdat dess frestelser! Lifvets största, enda sanning, näst gudsfruktan, är kärleken. Slut.