Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1868, sida 2

ö En olycklig öruds hisloria. (Forts. fr. n:o 45.) Jag försökte likväl förmå Alice att lemna denna ort; men hon ville ej. Arthur Sylvester tycktes ha en ond andes inflytande öfver henne; hon hade ej någon annan tanke än honom; hon ströfvade nejden omkring, endast för att uppfånga en enda skymt att honom på hans ridter; i sällskapslifvet endast för att få höra hans röst. Men han skänkte henne ej ett ord, ej en blick. Om de möttes på landsvägen, vände han genast hästen om, träffades de på gatan gick han hastigt förbi henne med en vanlig bugning. Jag såg tydligt att åsynen af henne förorsakade honom smärta och afsky. Alla talade väl om honom, och det enda, som nu återstod af hans galenskap, var detta förfärliga hat till henne hvilken gerna skulle gifvit sitt lif för honom. En besynnerlig köld uppstod emellan Alice och mig; hon läste i mina ögon ett ogillande af denna oqvinliga passionerade kärlek. Stundom yttrade jag mina tankar; men den stackars qvinnans bönfallande blickar och djupa sorg smälte snart mitt hjertas köld. Tant Susan, kunde hon då säga, I