Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1868, sida 2

vär det orätt, är det onaturligt att en hustru älskar sin man 22 Och jag kunde ej svara ett ord. Det ligger något så förädlande i en qvinnas sanna, allvarliga kärlek, att den till och med upphöjer det föremål, på hvilken den fallit. Ty äfven under det jag klandrade Alices blinda hängifvenhet för sin förre älskare, emedan jag i mitt hjerta fördömde den såsom ovärdig henne, och hela mitt deltagande var fästadt vid den arme Everard, som nu åter var en ostadig vandrare, kunde Jag likväl ej förjaga en känsla af beundran för Arthur Sylvester, som kunde ingifva så starka, djupa känslor. På hvilket förfärligt sätt hade han ej stört friden i vårt lugna hem! Men han tycktes vara fullkomligt omedveten om de olyckor han förorsakat och säkert ännu skulle förorsaka. Jag vet ej om Alice någonsin hoppades att hans förra kärlek skulle återvända. Ibland önskade jag nästan att så måtte ske; ty jag ag henne dagligen förtvina. Hon mäste äfven ha sett detsamma, hört verldens prat om hennes förlofning med Everard Broke och deras gissningar om orsaken till den hastiga brytningen, som för honom, hvilken en gång erfarit djupet af hennes varma kärlek, ej kunde vara någon hemlighet. Ofta ämnade jag, af kärlek för Alice, gå och säga mr LEstrange hela sammanhanget och bedja honom göra slut på detta be